Då livet den senaste tiden inte varit riktigt som vanligt har bloggandet inte varit så aktivt. Min mamma dog i november och efter det följde massa andra tragiska saker, svärfar dog mm. Med andra ord har livet varit upp och ner. Det är först nu som jag är djupt nere i sorgen och allt det innebär. Krisreaktion kallar psykologen det. Ganska skönt att gå och prata med någon som kan ge en andra perspektiv och hjälpa en att sortera saker och ting. Pojkvännen  bestämde sig nyligen för att flytta ut och det gjorde ju inte situationen bättre direkt. Men då psykologen tycker att det är viktigt att jag börjar göra saker som jag tycker om igen så tänkte jag iallfall ge det ett försök.